Satsar på unga som hjälper unga i Strängnäs: ”Vi kan inte fortsätta blunda för otryggheten!”

0
1169
Monica från Frälsningsarmén, unga tjejerna Ola, Sofia och Rana och Janne från KRIS. Tillsammans vill de hjälpa ungdomar i Strängnäs att hålla sig ifrån droger, kriminalitet och våld. Foto: Privat

När de själva var i yngre tonåren klassades de som stökiga. Idag ställer de upp för andra unga i ett Strängnäs där våld, droger, skadegörelse och kriminalitet blivit en större del av uppväxten. Att de orkar och vill beror på Frälsningsarméns ”Ungdomshäng” och ungdomsledaren Monica Buller. ”Hade det inte varit för Monica kanske vi hade suttit inne”.  

När 19-åriga tjejerna Ola och Sofia gick i högstadiet blev de stämplade som ”stökiga”. Under åren på Karinslundsskolan upplevde de situationen som jobbig, och de kände ofta att de blev provocerade. 
— Vi blev inte hörda, förklarar Ola. Vi fick helt enkelt klara oss själva. Vi hade bara varandra, men hittade någon form av gemenskap i det också. Alla såg oss som ”rebeller”, eller stökiga barn, men det enda vi ville ha var stöd och rättvisa, vi visste bara inte på vilket sätt. 

Hon förklarar vidare att hon och Sofia blev tipsade om att träffa Monica Buller på då nystartade ”ungdomshänget” hos Frälsningsarmén i Strängnäs. Det blev en total vändning för dem båda. 
— Monica satte ramar och regler för oss som vi aldrig hade haft förut, berättar Ola. Monica hjälpte oss med läxor, problem, hur vi agerade och hur vi skulle skärpa oss. Plötsligt kände vi oss hemma. Hade det inte varit för Monica kanske vi hade suttit inne.

Med sina egna erfarenheter i ryggsäcken vill nu Ola, Sofia och kompisen Rana stötta andra ungdomar som hamnat fel. ”Stöket idag är mycket värre”, säger de, och Ola förklarar att beteendet är tuffare idag. ”Vi skulle aldrig skadat någon eller något”. Sofia menar att dagens oroligheter i Strängnäs inte går att jämföra med hur det var för bara fem år sedan. 
— När jag tänker tillbaka på hur vi betedde oss så är det pinsamt eftersom vi inte skötte oss. Vi var ett helt gäng, vi var nära varandra, men vi sa också åt varandra att hålla tillbaka — där är skillnaden. Försökte killarna göra något dumt sa vi till lärare. Vi hade en annan koll.  

Ola är född i Irak och uppvuxen i Egypten och sedan Sverige. Sofias föräldrar kommer från Chile. Spelar det någon roll? Nej menar de. Bland dagens ungdomskriminella upplever de att det finns en bred representation. De som skapar oro, saboterar och ”stökar” är alla typer, och nu är planen att börja i liten skala och hjälpa andra, som Monica hjälpte dem. 
— Vi tänker börja med tjejerna. Småtjejerna, tolvåringarna som hänger ute på stan på kvällarna är en riksgrupp och risken finns att de kan utsättas för sexuellt våld. Föräldrar, hur kan ni låta barnen vara ute till tolv? Leta upp ditt barn, ta hem barnen. 

Monica Buller, som också arbetar som mentor och lärarassistent på Paulinska skolan i Strängnäs, bekräftar det Ola och Sofia förmedlar — hennes bild är att missbruk och allt som kommer med det gått ner i åldrarna för både killar och tjejer. 
— Det finns en respektlöshet mot vuxna, ett gängtryck. Men när man träffar dem en och en är det inga problem. Det behövs fler vuxna, fler att knyta an till. Föräldrar, ni får inte sluta bry er! Många unga är otrygga idag, även om de kommer från trygga förhållanden. Här har vi bland annat ett samarbete med KRIS, och det är jätteskönt med det stödet.  

Janne från KRIS, Kriminellas Revansch i Samhället, berättar att gruppen varit aktiv i Strängnäs i ungefär två år. Här arbetar han och andra förebyggande — för en nykter och drogfri samvaro. 
— Jag var själv involverad i både förortsgäng och MC-gäng. Idag delar jag med mig av mina erfarenheter av skulder, lögner och destruktivitet. 

”Vi kan inte fortsätta blunda för otryggheten!” Catharina De Geer (KD) berättar för Måsen att de lägger in en centralt belägen lokal via kommunen för KRIS i sin budget för att underlätta insatsen att hjälpa unga som är vilsna. 
— Vi måste lyssna nu, för barnen berättar som det är i verkligheten, menar Catharina. Problemet är att vi inte tagit oss an detta och handlat därefter. Vi har ett annat samhälle idag, och måste ta frågan på största allvar. 

Monica tror på framtiden och på arbetet med ungdomar i Strängnäs. Även om läget idag är bistert, så tror hon att idogt arbete och uthållighet kommer ge resultat.  
— Visst är det mörkt, men det finns hopp. Det gäller att ta tillvara på alla tillfällen, för det finns ingen quickfix.