Milton föddes i vecka 26 – nu hyllar mamma Maria vårdpersonalen på Mälarsjukhuset

0
71
Maria är tacksam för allt stöd hon fick av personalen på Mälarsjukhuset när Milton föddes för tidigt.

Det började med huvudvärk. Men när Maria Forslund Ölander från Åkers styckebruk gick till vårdcentralen i Mariefred i mitten av juni tog det bara några timmar innan hon låg i en ambulans på väg till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Några dygn senare plockade läkarna ut hennes son ur magen. Han vägde 609 gram. När ett barn föds före graviditetsvecka 37 kallas det för att barnet är född för tidigt. Nu vill Maria tacka all vårdpersonal för hjälpen med Milton, som föddes i vecka 26.

”Nu är han en månad, kan man säga. Milton, millimeter”, ler Maria Forslund Ölander, Åker styckebruk, när hon tittar på sin son. Han är liten, men fastän han föddes i vecka 26 med en startvikt på 609 gram sover han bra, äter bra och är frisk. Men Miltons första tid i livet var allt annat än optimal. Maria berättar.
— När jag kom till vårdcentralen tänkte jag att jag kanske bara hade högt blodtryck. Huvudvärken visade sig vara havandeskapsförgiftning och det blev ambulans direkt till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Dygnen innan han kom var kaosartade, jag blev jättesjuk och alla värden sjönk. Då bestämde läkarna att Milton skulle ut i vecka 26 + 3. Det var den 20 juni.

Maria var orolig, men lättad över att allt verkade gå åt rätt håll. Förutom oron för sitt prematura barn kom nu allt annat — pandemin, RS-virus, och logistik. Som ensamstående med en dotter sedan tidigare visste hon inte alls hur de kommande månaderna skulle se ut. Nu vill Maria hylla personalen på Mälarsjukhuset som stöttade henne i alla lägen i hennes minst sagt utsatta situation.
— Maya, som är nio år, fick bo med mig på sjukhuset. Efter en och en halv vecka på Akademiska, en flygtur till Örebro då det var fullt i Eskilstuna bodde vi sedan på Mälarsjukhuset i två och en halv månad. Det var så skönt att landa där, det kändes tryggt. Maya fick komma till oss då, i ett familjerum på neonatalavdelningen. Hon kunde sköta studierna på sjukhuset.

Under normala omständigheter hade Maria, Maya och Milton kunnat träffa andra och Maria hade kunnat bearbeta situationen. Nu rådde besöksförbud och
— På sjukhuset tog de emot min oro och hjälpte mig med allt. De var tillmötesgående, väldigt fin personal. Det här är inte normalt att vara med om, man behöver prata med någon. De fanns där som stöd.

Trots den tuffa starten ser Maria Miltons första tid som en solskenshistoria — ”med hjälp går det att få livet att funka”.
— Förutom stödet från Mälarsjukhuset har jag fått mycket hjälp av mammor i liknande situation via sociala medier, och av vänner runtomkring. Jag är väldigt tacksam för all stöttning. Jag ser livet på ett annat sätt, och tar inget för givet. Nu är det min tur att ”pay it forward” och stötta andra. Och jag vill ännu en gång säga tack till alla fina läkare och vårdpersonalen. Jag är glad för att vi betalar skatt i Sverige.