Debatt: Majoriteten har med sin okunskap försatt skolan i ett värre läge än någonsin

0
321
Majoriteten får skarp kritik för hur skolan skötts under nuvarande mandatperiod i detta debattinlägg.

Det närmar sig val. Partierna övertrumfar varandra i vad de säger att de ska göra om de får makten. I mitt inlägg fokuserar jag på Strängnäs kommunala skola, dels utifrån mitt engagemang i Mariefredspartiet som prioriterar skol- och demokratifrågor, men också som aktiv i nätverket Barn i Behov och med en erfarenhet jag helst sluppit – som förälder till ett barn som farit illa i skolan. Till er skolpersonal som läser det här: ni gör ett mycket bra arbete ute på skolorna, jag vet att ni kämpar trots en politisk styrning som inte ger er förutsättningar för att lyckas med alla elever.

Vid nuvarande mandatperiods början var jag förhoppningsfull, men tyvärr skulle det alltför snabbt visa sig att löftena från majoriteten om att satsa på skolan var luft. Vi hade fått en ny utbildningschef som raskt tog bort eller minskade på åtgärder för barn i behov – hon satte igång en nedmontering av elevhälsan, införde kraftiga restriktioner för vilka elever som var berättigade till tilläggsbelopp, lade ner de resursskolor som fanns och satte som mål att antal elevassistenter skulle minska. Följden blev en stor oro och försämrat mående hos skolpersonalen, många pedagoger och personal inom elevhälsan slutade vilket i sin tur drabbade eleverna. Politiken reagerade inte ens, verkade inte alls kunna se vilka oerhörda personella och monetära kostnader detta skulle skapa och att det oundvikligen skulle innebära en sänkning av skolresultatet. När jag uppmärksammade vad som höll på att ske, bland annat med flera inlägg som åhörare på bun (barn- och utbildningsnämnden), som ledamot i KF och med ett stort uppslag i Måsen, lade majoriteten i viss mån korten på bordet. De bägge kommunalråden förklarade att först skulle de ”satsa” på socialnämnden, för att nästa år ”satsa” på skolan. Som att de skulle kunna pausa skolan i ett år, det förstår ju – eller borde vem som helst förstå – att det inte går! Och någon satsning blev aldrig av, inte heller åren efter.

Satsning betyder för mig att resurser läggs utöver de grundläggande behoven. Men inte ens det grundläggande uppnås i kommunens skolor idag. Vi har en skollag som ska styra upp att alla elever får det stöd de behöver, vi har kommunens policydokument – men ändå har vi elever som inte ens får undervisning. När jag flaggar upp det för förvaltning och buns ordförande, så händer absolut ingenting, mer än att ordförande tycker det är ”förskräckligt”. Hon verkar inte alls kunna se kopplingen mellan en alltför snål budget och skolans tillkortakommande.

Mariefredspartiet har under mandatperioden lagt en mängd motioner och interpellationer om skolan för att visa på vilka behov vi ser. Argumenten för avslag har varit allt från att det vi föreslår inte behövs till att det redan finns eller det behöver skolan inte göra, när anledningen egentligen är att det inte ryms i budget. (T.ex finns för elever med språkstörning numera varken logoped eller talpedagog i kommunens regi och vi har inte längre någon samlad pedagogisk kompetens kring digitala hjälpmedel.) Svaren på interpellationerna har i regel varit Skolutvecklingsplan 2023. Planering är både bra och nödvändigt, men 2023 har de elever som är drabbade NU antingen gått ut grundskolan med ofullständiga betyg och/eller psykisk ohälsa eller till slut börjat må så dåligt att de är hemma istf i skolan i brist på det stöd de så väl behöver. Och majoriteten har med det slagit fler barn och familjers liv i spillror och ökat på verksamhetsskulden ytterligare.

Buns möten är intressanta på många sätt. Det blir alltför ofta uppenbart att majoriteten inte förstår orsakerna till skolans svårigheter. Ena mötet kan en ledamot uttrycka i en lång utläggning att de gör ju ”jättemycket” utan att specificera vad, och på nästa möte vara förvånad och t.o.m förskräckt över det sjunkande skolresultatet och att pengarna inte räcker för att anställa en psykolog (idag finns bara en inhyrd psykolog för alla elever i de kommunala skolorna). Trots att nuvarande utbildningschef har gjort en utredning som gav att 52 milj behövs i tillskott för att uppnå en acceptabel lägsta nivå!

Majoriteten har med sin okunskap försatt skolan i ett värre läge än vad den någonsin har varit. Preliminära siffror visar ett ytterligare försämrat resultat detta år och sjuktalen är skyhöga.

Några partier för fram att de ska ”omfördela” för att föra in mer pengar i skolan. Men det kan bara vara en del av lösningen, det måste föras in mer pengar än en omfördelning ger för att få skolan på rätt köl.

Det parti som har detta på sin agenda får min röst i det kommunala valet i höst!

1) en politisk ledning för skolan som har adekvat kunskap i skolfrågor (det har nuvarande majoritet sagt nej till)

2) tillräckliga resurser för att kunna driva en lagenlig skola (så är det inte idag – jag har skickat flera rapporter till buns ordförande, skolchef, elevhälsochef om barn som far riktigt illa utan att någon förbättring sker)

3) en planerad och tillräcklig ekonomi så att drastiska åtgärder inte behöver tas till mitt under ett läsår (det är ALLTID barn i behov som drabbas värst)

4) gör det möjligt för rektorerna att ha en långsiktig planering, det gynnar arbetsmiljön för både personal och elever (elever med npf har i regel svårt med omställningar och behöver veta långt i förväg)

5) skapar ett klimat där föräldrars kunskap om sina barn tas på allvar och ses som en resurs i att skapa en skola för alla barn

Birgitta Elvingson, gruppledare och ledamot i kommunfullmäktige för Mariefredspartiet samt aktiv i nätverket Barn i Behov