En historisk vandring genom Mariefreds gränder

0
104
På stadsvandring förbi huset där Kajsa Kavat bodde i filmen.

Varje lördag hela juli månad har guider från Callanderska gården, med stöd från Strängnäs kommun, bjudit på stadsvandringar då man får sig både historia och historier till livs. En av guiderna är Ingrid Rådmann som har jobbat många år som folkskollärare. Följ oss i fotspåren på en vandring genom Mariefreds gränder och kullerstensgator när hon ger oss en levande historielektion:

Vi samlas vid Sten Sture-stenen nedanför kyrkan och Ingrid börjar med att konstatera att ingen troligen hade brytt sig så mycket om Mariefred om det inte hade varit för Gripsholms slott. Mariefreds historia går tillbaka så långt som till 1370-talet då Bo Jonsson Grip lät bygga en borg på en udde, Gripsholm, som efter flera utbyggnader senare blev det kungliga Gripsholms slott under Gustav Vasa på 1530-talet.

Delar av klostermuren bevarade i toalettgolvet

På platsen vi samlats började klostret Pax Mariae byggas i mitten av 1490-talet. Intressant att veta är att delar av klostermuren bevarats i golvet inne på handikapptoaletten som håller på att byggas vid hembygdsgården. Klostret blev dock inte särskilt långvarigt eftersom Gustav Vasa i samband med reformationen stängde alla kloster, och munkarna blev i stället bönder och fiskare.

Som många redan vet fick Mariefred stadsprivilegier år 1605, trots att här då bara bodde ungefär 400 personer. På platsen där klostret Pax Mariae låg byggdes sedan Mariefreds kyrka år 1624.

Vad vore en stad utan en egen stadsbrand, frågar Ingrid retoriskt och berättar att det år 1682 rasade en brand i Mariefred då mycket förstördes. Bland annat brann kyrkan, och en del av det som eldhärjades smältes ner och användes till kyrkklockorna i den nya kyrkan, berättar hon.

Strax intill Blå Kattens uteservering stannar Ingrid till och pekar ut fem byggnader som representerar varsitt århundrade, allt ifrån det röda timmerhuset från 1500-talet, till kvarteret Kantorn som renoverats och byggts om under vårt eget 2000-tal.

Eget brännvinsbryggeri och många krogar på 1700-talet

Kung Gustav III har betytt mycket för Mariefred eftersom han periodvis tillbringade mycket tid på Gripsholms slott tillsammans med sitt hov. För att medarbetarna vid hovet skulle ha någonstans att bo byggdes fler bostäder i Mariefred och befolkningen ökade till hela 475 personer. Ingrid berättar att det då fanns 12 krogar och ett eget brännvinsbryggeri. Gustav III ligger även bakom slottsteatern, som hans hustru överraskade honom med att låta bygga.

Vi stannar till vid Rådhuset och får höra historien om hur det gick till när det lät byggas i slutet av 1700-talet och att det var tydligt uttalat att det skulle vara ”halmgult” och ha gott om plats för tornerspel framför. Ingrid delar också med sig av en hemlig historia som hon berättat för alla skolbarn, så den kan jag tyvärr inte avslöja här i tidningen, för då vore det ju ingen hemlis längre…

Vi får också höra om filmer där Mariefred förekommit, bland annat om huset på Bergsgatan där Kajsa Kavats mormor bodde och att det var på Rådshustorget Kajsa sålde karameller på julmarknaden. Ingrid berättar att det vid filminspelningen inte fanns några blommande körsbärsträd när man ville ha det, så då fick barn i Mariefredsskolan tillverka pappersblommor som kunde sättas upp i träden.

Hantverksgårdar och Bellmans nidvisa om Mariefred

Många av gårdarna i centrala Mariefred är gamla hantverksgårdar, vilket hörs på namnen: Skomakargården, Bryggargården och Snickargården bland annat, där konstnären Harry Karlsson (1926-2008) är uppvuxen. Bellmansgården i hörnet av Långgatan och Djurgårdsgatan har däremot fått sitt namn efter att nationalskalden Carl Michael Bellman möjligen ska ha svingat en bägare där. Ingrid läser högt ur en av Fredmans sånger som är rena nidvisan över Mariefred, om hur snålt och smutsigt där är.

Vi stannar till vid stadspumpen på Djurgårdsgatan och får veta att det på 1600-talet fanns två öppna brunnar i Mariefred där man kunde hämta sitt vatten. 1914 kunde man få sitt vatten hemkört för en kostnad av 10 kronor per år och 1924 fick vi ett eget vattenverk.

Järnvägen från Stockholm kom 1895 och i början fanns det bara ett stickspår från Läggesta in till Mariefred, så tåget fick backa ut då det inte gick att vända. Ingrid minns att tåget vid ett tillfälle skenade vidare över parkeringen vid nuvarande Gripsholmgrillen och landade i Röda Magasinet. 1964 skänkte SJ banan till Östra Södermanlands Järnväg, ÖSLJ, och den blev sedan en smalspårig museijärnväg.

Därmed har vi snart gått runt hela de centrala delarna av Mariefred och samlas i trädgården på Callanderska gården, som Ingrid berättar donerades till hembygdsföreningen 1947 av den driftiga kvinnan Sofia Ulrika Nordvaeger, född Callander.

När vandringen är avslutad och deltagarna skingrats berättar Ingrid att man från Hembygdsföreningen hoppas kunna få möjlighet att bjuda in nyinflyttade invånare till Mariefred på en stadsvandring:

Det vore jätteroligt om det går att få till redan nu till hösten, säger hon förhoppningsfullt. Det skulle vara ett trevligt välkomnande för dem som nyligen flyttat till Mariefred.

BILDTEXT

Julia Bertlweiser från Tyskland bor och jobbar i Stockholm. Hon hamnade av en slump i Mariefred på hemväg från sin semester i Dalarna och passade på att gå med på stadsvandringen.

Mariefred är jättefint och det är fantastiskt att så många gamla hus är bevarade, säger hon, innan hon beger sig mot ångfartyget Maja som ska ta henne tillbaka till Stockholm.