”Jag ville föreviga kvinnorna och bidra till diskussionen om folkbildning”
Snart ett kvarts sekel har gått sedan Christina Jutterström slutade på sin post som chefredaktör på Dagens Nyheter. Viljan att fylla på med nya kunskaper ledde henne till en studiecirkel vid en sjö utanför Malmköping. I nya boken ”Kvinnorna runt sjön Björken och deras längtan efter bildning” samsas Christinas porträtt av kvinnorna med studiecirkelns roll i Sverige.
Bjursätter. På 80-talet bestämde sig Christina Jutterströms man Ingemar för att byta rapportchefsjobbet mot bondelivet. ”Nej!” sa Christina, som var mitt i chefredaktörsuppdraget på Dagens Nyheter i huvudstaden, men maken gav sig inte och Christina åkte för att se vad det var som var så speciellt med gården i Bjursätter norr om Malmköping. Resultatet blev att de drev gården i 20 år. Och det var där, på landet kring gården, som ett gäng kvinnor med helt olika bakgrund samlats i en typisk svensk studiecirkel — en cirkel Christina gick med i i mitten av 90-talet och nu berättar om i nyutgivna boken ”Kvinnorna runt sjön Björken och deras längtan efter bildning”, utgiven på Bokförlaget Atlas.
När MT/Måsen pratar med
Christina, som förutom rollen som chefredaktör
på en av Sveriges största tidningar i över
ett decennium också arbetat med dito på Expressen
och som VD på Sveriges television, så är
det i tankarna kring branden 2014 som först kommer upp till ytan. ”Det är en tragedi för hela
kultursverige”, sa hon i ett uttalande som ordförande i styrelsen för Grafikens Hus efter att hela
byggnaden ödelades i mars för fem år sedan.
— Jag hade bestämt mig för
att lämna posten när det hände, förklarar
hon med ett stråk av sorg i tonen.
Mer positiv låter hon när hon pratar vidare
om hur mycket hon tycker om Mariefred, och också — hur
mycket hon gillar konceptet med studiecirklar. Boken, som Christina signerar i
Mariefreds bokhandel under lördag, handlar nämligen om just de
kvinnor som hon stötte på vid
Bjursätter och sjön Björken — alla
på jakt efter bildning. Hon berättar att hon själv
delade deras längtan.
— När jag hoppade av
Expressen hade jag jobbat som attan. Jag kände att jag behövde
fylla på mig själv, och började studerade idé-
och lärdomshistoria. Kvinnorna bad mig leda en cirkel, jag fick
använda mina nya kunskaper och blev kvar.
I boken berättar Christina kvinnorna i cirkelns
livshistorier — men den är också en berättelse om studieförbundens
roll då, nu och i framtiden.
— Jag ville föreviga de här
kvinnorna som står mig så nära
och samtidigt bidra till diskussionen om folkbildningen och framtiden. Därför
har jag också intervjuat några företrädare
för folkbildningsorganisationerna. Vi behöver
ha de här diskussionerna, menar Christina.
Vad händer hos studieförbunden,
och är det så lätt att anpassa något
som funnits sedan början av 1900-talet till vår
tidsanda? Hon nämner ett gott exempel, som att fler
som läst SFI via bildningsförbunden får
jobb, men ser samtidigt risker med att inte våga testa nya
former.
— ”Det har alltid
kommit nya tider”. Det säger Gun, en av
kvinnorna i boken. Det ska man ha i bakhuvudet. Och nya tider kräver
nya lösningar. Jag tror inte att behovet att mötas
försvinner, däremot tror jag att man måste
lyssna på unga människor för att inte tappa
dem. Min förhoppning är att stimulera Sveriges tio
folkbildningsförbund att hitta ämnen och människor för
framtidens studiecirklar.
2016 flyttade Christina Jutterström från Sörmland, men sedan ett år tillbaka är hon tillbaka i Bjursätter, tillbaka hos kvinnorna i cirkeln. Under litteraturfestivalen i Flen i mitten av november var alla på plats tillsammans, och förra måndagen anordnades releasefest för boken i ABF-huset i Stockholm. Prisbelönta fotografen Lotta Härdelin, DN-fotograf som kommit till efter Christinas tid på tidningen, illustrerar innehållet med fotografier på de medverkande kvinnorna och omgivningarna runt sjön Björken.
