Slagverkaren från Strängnäs med på Grammisnominerad platta

0
191
Axel Fagerberg från Strängnäs spelar på Tomas Andersson Wijs senaste platta, som nu blivit Grammisnominerad. Foto: Mikko Paavola

Tomas Andersson Wij är i år nominerad till en Grammis, Sveriges viktigaste musikpris, i kategorin Årets visa/Årets singer-songwriter för albumet ”Högre än händerna når” — en skiva där man kan höra Strängnäspercussionisten Axel Fagerberg spela ”old school slagverk”. ”Det blir en annan dynamik med människor som spelar riktiga instrument”.

Sedan en tid tillbaka är det officiellt vilka artister som är nominerade till 2021 års Grammispriser — och Tomas Andersson Wij är en av dessa. Med på inspelningen av albumet ”Högre än händerna når”, som släpptes under 2020, är Axel Fagerberg, trumslagare från Strängnäs. Han berättar om inspelningen, som bland annat skedde i hans egen studio, PERC. Studios, på Söder i Stockholm.
— Man lyssnar ju på Tomas Andersson Wij för texterna. Han har odlat sin särart, hittat något unikt. Jag kan tycka att han är lite underskattad musikaliskt. På den här plattan har det varit lite av ett generationsskifte bakom kulisserna, med bland andra Axel Stridbeck Jonsson som är Plura Jonssons son, och Karl Hovis Hovmark som annars spelar trummor med Tove Lo. Axel och Tomas producerade tillsammans och kom till vår studio. Min erfarenhet är att det blir en annan dynamik med människor som spelar riktiga instrument till skillnad från att lägga en digital loop. Nu kunde vi också diskutera idéer på plats, vilket kändes extra kul under corona. Det blev en bra dynamik, och självklart höll vi avstånd.

PERC. studios ligger vid Zinkensdamm i Stockholm, en studio som Axel har tillsammans med Mårten Hillbom.
— Vi firar två år nu, och studion växer. Vi har skaffat fler lokaler på Krukmakargatan. Just nu är det ett måste att vara i Stockholm, frilansmusikskapandet händer här.

Men just nu är han faktiskt på Gotland och spelar in med amerikanske Brian Macdonald från gruppen Judah & the Lion — och byter Andersson Wijs winger-songwritermusik till indiepop.
— För mig handlar det mer om vilka jag jobbar med och mindre om genre eller musikstil. Jag kanske inte satsar på  stenhård metal, vissa saker är naturligt att jag inte fått upp intresse för — men kan man hamna i ett flow i en studion, eller på scenen, då vet man att det är rätt.

Att frilansmusiker haft en tuff period under pandemin är ingen nyhet, och fastän Axel både varit musiker i senaste Jönssonliganfilmen så kryllar det inte av uppdrag. Men han gläds åt det som ända händer, och tycker mer synd om de som inte hunnit få in en fot i branschen.
— Ja så är det. Jag tycker mest synd om de som gick ut Musikhögskolan förra året. De har verkligen en uppförsbacke nu.