"Utsattheten förvärras när vi pekar ut än den ena, än den andra, som syndabock. Låt oss istället fokusera på att lyfta de här människorna" skriver Cornelius Julius Marsico, Distriktsordförande SSU Sörmland i sitt debattinlägg. Bild: Pressbild

“Nej låt dig ej förhårdna, i denna hårda tid. De alltför hårda brister, de alltför styva mister sin vassa udd därvid. Nej låt dig ej förbittras, i denna bittra tid. Ty grämelsen den bygger ett galler runtomkring dig, och makten klarar sig.”

Orden sjungs av artisten Turid Lundqvist, i hennes låt “Uppmuntran”. Hela den sången är fylld av ord och fraser vilka talar till mig på djupet – Ord som manar till tanke, ord som manar till vrede, ord som manar till handling. Mycket av hennes musik är just sådan. Utmanande. Uppmuntrande. Tidlös. Politisk. Hon letar sig alltid tillbaka till mina hörlurar förr eller senare. Allt oftare i tider som dessa, faktiskt. T
ider när isande vinder blåser politiskt, och sveper med sig både folkvalda och medborgare från samtliga läger. Som bortblåst är tron på demokratins styrka – Vetskapen om att det här samhället är något vi byggt gemensamt, vetskapen om att människans framtid är människans val, är som bortglömd. Istället för att leta orsaker och systemfel, letar vi symboler och syndabockar. Häxor att bränna på bål.

Den här tendensen blir smärtsamt tydlig varje gång ämnet tiggeri dyker upp på den politiska dagordningen. På sociala medier florerar kommentarer om organiserade kriminella ligor, i värsta fall helt utan någon form av bevis bakom påståendena. I bästa fall någon anekdotisk historia. Flera etablerade partier driver numera frågan om att tiggeriet skall förbjudas, och just i förslaget om att förbjuda tiggeriet, snarare än orsakerna bakom tiggeriet, där finner vi cynismen. Häxjakten. Det centrala är att få bort det synliga, det obekväma elementet i det offentliga rummet. Det förtryck tiggarna utsätts för, och den djupa fattigdom de lever i, är sekundärt.

Från somliga får man höra att de inte är vårt ansvar. De är inte våra medborgare. Som om de vore främmande kroppar, invasiva arter i ekosystemet. I den åsikten finner vi misstron på demokratin och politikens kraft. Det är helt rätt, de är inte vårt ansvar just nu. Men de är inte vårt ansvar enkom för att vi inte vill att de ska vara det. Förut fanns det en massa saker som inte heller var det gemensammas ansvar – Pension, till exempel. Avgiftsfri skola. Fri sjukvård. Listan kan göras oerhört mycket längre på saker som en gång inte varit det gemensammas ansvar, men som vi beslutat skall vara det. Vi lever i ett demokratiskt samhälle – Vi bestämmer vad som är vårt ansvar och vad som inte är det. Jag tycker det är hög tid att vi bestämmer oss för att ta ansvar. Det är på våra gator de tigger. Det är utanför våra städer de bor i misär. Det är i vårt land de lever i ett totalt utanförskap. Det är på våra axlar ansvaret ligger. Vi tjänar inget på att jaga häxor. Visst kan man vinna billiga politiska poänger, men på vems bekostnad? Utsattheten förvärras när vi pekar ut än den ena, än den andra, som syndabock. Låt oss istället fokusera på att lyfta de här människorna. Låt oss finna vägar till egen försörjning för de som saknar en sådan. Låt oss bygga bostäder och se till så att de som inte har kan få tak över huvudet. Låt oss bryta utanförskapet, istället för att slösa tid och resurser på att osynliggöra det.

Låt oss komma ihåg att vi alltid har ett val.

Cornelius Julius Marsico, Distriktsordförande SSU Sörmland