En nostalgisk Claes Janson kommer tillbaka till Skottvångs Grufva nästa helg. Med sig har han Arnesen Bluesband och repertoaren är en vädjan till vännerna — att sluta upp att dö.

Sångaren Claes Janson har musicerat i hela sitt liv. Det senaste alstret, skivan ”Ett ord till mina polare”, blir nu en miniturné med start på tisdag. Nästa lördag stannar han och Arnesen Bluesband till på Skottvångs Grufva — en plats Claes spelat på tidigare.

Men vi börjar från början. Claes startade sin karriär på scenen och framträdde offentligt redan som barn i uppväxtstaden Nyköping. Som tonåring gick flytten till Sundsvall och där startade han en grupp som framförde amerikanska folksånger, en fortsättning på 50-talsmusikstilen ”skiffle”.
— Det var jag och min äldre bror och hans kompis, berättar Claes. Vi spelade mycket ihop då. Vi kallade oss Canyon Group, eftersom Sundsvall ligger i en dalgång mellan höga berg.

Turen var på Claes och bandets sida, de fick skivkontrakt och turnérade i folkparkerna hela somrarna. Det blev hundratals spelningar. Men sen fokuserade Claes på skola, värnplikt och slutligen var planen att studera vidare i Uppsala. Han erkänner att det gick sådär med studierna då, sen blev det musikhögskola, men det hann vann i Uppsala där han bor än idag var det band som han fortfarande spelar med ibland — nu är Good Morning Blues inne på 52 år ihop.
— Efter det har jag varit med i flera band och spelat en hel del med storband, säger Claes. Det har blivit över 40 album sedan 1967. Det här är det roligaste jag vet, och att vara ute och uppträda, att stå på scenen, det blir jag frisk av.

I grunden är han gitarrist, blues-, jazz- och vissångaren som efter musikstudier på åttiotalet också hunnit med att komponera till radioteater, agera i spelfilmer och arbeta utomlands. Skivan som släpptes i höstas är grunden för den lilla turné som påbörjas på tisdag och avslutas i Stockholm veckan efter. Någonstans i mitten blir det Skottvång.
— Vi åker ut och gör plattan helt enkelt. Rakt av. Vi spelade in i tre olika studios och hade release på Katalin and all that jazz i Uppsala. Det blev lyckat och jag bokade in lite jobb, och nu blev det några till.

”Ett ord till mina polare” har texter skrivna av Hasse Widmark. Claes och Hasse har jobbat ihop sedan mitten av 80-talet. Och Claes understryker att Hasse är en produktiv samarbetspartner.
— Vi pratas vid flera gånger om dagen och jag berättar saker. Plötsligt kommer det en text från Hasse. Och det blir nostalgiskt. Vi är i den åldern att vännerna faller ifrån, skivan kunde ha hetat ”Ett ord till mina polare — sluta upp att dö”.

Med sig på scenen har han Thomas Arnesen på gitarr, Andreas Hellkvist på orgel, Anders Forsberg spelar piano, Björn Lundquist bas och Ola Ragnar trummor. Och det är något med den nordsikt blåa tonen som konsekvent präglar det Claes gör.
— Man kan ju bara göra låtar på sitt sätt. Blues är inte för mig en genre med tre ackord. Det är ett förhållningssätt. Det är en stämning.